Det är många förment konservativa partier som egentligen inte är särskilt konservativa – om man tar idébildningen som måttstock, vilket är det enda intellektuellt hederliga att göra. Implikationen av det är att konservativa som röstar på påstått konservativa partier riskerar att rösta på politiker som motarbetar vad man som konservativ är eller borde vara för.

Redan när den Franska revolutionen bröt ut 1789 såg Burke att den absolut inte bara var någon lokal tilldragelse i Frankrike, utan ett grundskott mot hela den europeiska civilisationen som gav eko i hela Västvärlden. Revolutionen kom att ge upphov till en lång kedja av våldsamma och blodiga händelser hela vägen till andra världskriget. Burke såg detta redan året efter att revolutionen brutit ut i Frankrike, och skälet till att hans bok Reflections on the Revolution in France än idag är relevant att läsa är att man kan se att han hade rätt om i stort sett allting rörande revolutionens betydelse och vilket hot den utgjorde mot de västerländska samhällena. Det löper flera röda trådar från Franska revolutionen till 1900-talets två världskrig. Revolutionens radikala barn liberalerna, socialisterna och feministerna dominerar än idag västvärldens politik, och har gjort det så länge att våra samhällen byggts om till både okonservativa och i vissa fall direkt antikonservativa miljöer. Därför behövs konservatismen än idag, och därför är det viktigt att se hur det hela började och vad som var värt att försvara redan på Burkes tid. Respekten för människans natur, värnandet om familjen, upprätthållandet av den organiska samhällsordningen och de historiskt nedärvda institutionerna m.m. ifrågasattes och försvarades redan då, och allt detta har kommit att bli ännu mer ifrågasatt i vår tid.

Nuförtiden räcker det inte särskilt långt för konservativa att uttrycka oro, att vara missnöjda eller arga på allt som verkar fel. De konservativa måste kunna förklara varför det är fel både inför de radikala politikerna och journalisterna och inför alla dem som tror att de verkar för bra ändamål. De måste också kunna förklara vad de vill istället, och varför det är både rimligt och bättre än alternativen. Därför behövs konservatismen.

Konservatismen har svaren på hur man som konservativt sinnad kan gå tillväga för att försvara den samhällsordning och de institutioner, normer, seder och traditioner som bygger på historiens grund, mot alltifrån social ingenjörskonst och totalitarism till normupplösning och multikulturalism. Konservatismen fördjupar och vidgar de politiska perspektiven ur konservativ synvinkel. Den utgör också ett stöd ifråga om att markera var gränsen går mot andra ideologier. Att vara emot vissa saker i det moderna radikaliserade samhället, men inte vara emot eller t.o.m. vara för andra delar av det på ett osammanhängande sätt, gynnar inte den konservativa saken. Den konservativa rörelsen kan inte komma till sin rätt om den missförstås, och inte heller om den i praktiken går liberalismens eller socialismens ärenden. Konservativa behöver enas och hjälpas åt att bekämpa allt som inte är konservativt - och särskilt allt som är antikonservativt. Konservatismen är på så vis ett nav för konservativa att samlas kring, och en rik källa till både effektivt motstånd och konstruktiva reformer.

Därför gör alla konservativt sinnade bäst i att lära sig om konservatismen. En politisk aktivist för den konservativa saken gör dessutom bäst i att studera sina motståndare både för att förstå dem så att man därigenom kan bekämpa dem på ett relevant sätt – och för att förstå hur man som kämpe för den konservativa saken undviker att underminera sig själv genom att vara lite ”liberal i kanten” eller lite ”smygvänster”. Den konservativt sinnade som läser konservativ litteratur, och gör det med urskiljning och eftertanke, kommer uppleva att den är ett mycket välgörande stöd som får luften att verka friskare att andas. Det är en upplevelse som också kommer med insikten att det inte är de konservativa som är ”mörkermännen” i politiken – tvärtom är det liberalerna och socialisterna med sitt förnekande av det som är verkligt och det som är historiskt beprövat, och med deras enögda fasthållande vid abstrakta idéer om frihet respektive jämlikhet, som skapar dimridåerna i samhällsdebatten.

Framför allt är det de konservativa politikerna och de konservativa politiska aktivisterna som borde läsa på om konservatismen. Dels för att få klar vägledning åt rätt håll. Dels för att uppleva att de har rätt, även om alla runtomkring dem anser att de har fel. Dels för att alla konservativt sinnade ska kunna rösta på sådana politiker och veta att de kan lita på att dessa verkligen kämpar för konservatismen, och inte kämpar för liberala eller socialistiska ideal och bara påstår att de kämpar för konservativa. För att citera Friedrich Hegel, som av framstående konservativa tänkare i vår tid (t.ex. Michael Oakeshott och Roger Scruton) framhålls såsom minst lika viktig för den moderna konservatismens idéutveckling som Burke: "Vad som är auktoritativt nuförtiden bygger sin auktoritet framför allt på insikter och argument" (Rättsfilosofins grunddrag § 316). Det är, och måste särskilt vara när man gör anspråk på att påverka andra människor, stor skillnad på lösrykta åsikter å ena sidan, och på välgrundade, verklighetsförankrade ståndpunkter å den andra.

Konservatism.se är till för att ge alla som känner sig manade att läsa om konservatismen en bra start och god vägledning vidare.

Artikeln skriven av: Jakob E:son Söderbaum